Vanish.
Någonstans långt där inne, sitter du fortfarande och skaver.
Sticker en nål genom mitt hjärta som påminnelse om att du är där.
Du gömmer dig bland glädje och bekymmer.
Ligger i ide i mitt bröst tills du helt plötsligt vaknar.
Då gräver du dig fram till ytan och uppenbarar dig som då.
Låter mig beundra och sakna,
för att sedan explodera i tusen bitar.
Då andas jag in känslan av dig och glömmer.
Jag blundar för dig, gömmer dig,
tills nästa gång du du vill bli ihågkommen
och river upp mig på nytt.
Sticker en nål genom mitt hjärta som påminnelse om att du är där.
Du gömmer dig bland glädje och bekymmer.
Ligger i ide i mitt bröst tills du helt plötsligt vaknar.
Då gräver du dig fram till ytan och uppenbarar dig som då.
Låter mig beundra och sakna,
för att sedan explodera i tusen bitar.
Då andas jag in känslan av dig och glömmer.
Jag blundar för dig, gömmer dig,
tills nästa gång du du vill bli ihågkommen
och river upp mig på nytt.
Ställ oss båda på en våg och snart så flyger du bland stjärnor.
Jag bär tyngden utav rymden, ändå finns du i mitt hjärta.
Ta mitt skimmer, för jag brinner.
Du är blott en blek lanterna.
Jag har gjort det här så länge,
jag kan lika väl fortsätta.
Kommentarer
Trackback
