M.B

Haha, kollade igenom gamla inlägg i min blogg och skrattade lite. Nästan pinsamt när man läser igenom hur deppig man varit över skitsaker som man uttryck genom dikter och shit. Tror jag är lite så att jag letar efter anledningar till att vara deppig för att inte behöva falla lika långt när något jobbigt väl händer. Idiotiskt, haha. Den här dikten hittade jag tex från i typ somras som jag skrev när jag var ledsen över ngn kille som egentligen inte betydde ett piss när man tänker efter haha:

Jag hatar att tvingas välja dig
utifrån mängden av inga.
Varje steg med dig är en börda,
en onödig tyngd på mina axlar.
Du skämmer ut mig för mig själv.
Jag får ständigt nya chanser,
nya anledningar till att slänga bort dig.
Ändå behåller jag dig.
Du är skräp,
något alla andra skulle trampa på och skrapa bort.
Så varför dyrkar jag dig,
något helt utan värde?
För att du glänser,
för att du förtrollar mig med ditt skimmer
och för att ditt blänkande förblindar mig.
Du är vacker som en diamant i mina ögon
och trots att jag vill hantera dig lika försiktigt som kristall
är det jag som går i tusen bitar när jag tappar dig i marken,
medan du förblir orörd
utan så mycket som en spricka.

-M.B